Allt för lite uppmärksamhet
Är det någonting jag inte tycker om, så är det folk som gör allt för lite uppmärksamhet. Som fjortisarna som hänger i centrum, speciellt moppe-pojkarna. Hur jävla intressant kan det egentligen vara att åka runt på en area av 50x50 meter på sina irriterande moppar som låter så förjävligt att man kan bli döv? Var är nöjet i det hela? Snabbaste och mest irriterande sättet att komunicera med sina kommpisar som är utspridda på den lilla ytan? Kanske är det han som har den ljudligaste moppen som får alla tjejer?
Eller, ta dessa fjortisar som sitter längst bak i bussen och försöker låta så mycket som möjligt. En typisk fredag, eller lördag på bussen. Eller ännu coolare, på en vardag! Gärna stupfulla. Vill de kommunicera med kina, eller vad håller de på med?
Eller folks som skriker random saker på stan. What's your problem? Nu menar jag inte de som skriker om att gud älskar alla och att vi borde sluta synda - de är det ju seriöst någonting fel på, så de har någonting riktigt att skylla på. Nej, nu menar jag de som skriker och håller på för att få uppmärksamhet.
Det finns många exempel på attentionwhores, men tid att gå in på alla störiga idioter har jag inte tid med. Inte heller har jag någon lust att slösa någon mer tid på dem. Ni borde ändå förstå min poäng vid det här laget.
Jag vägrar att ge personer som tigger om uppmärksamhet någon som helst uppmärksamhet, varken positiv eller negativ.
"Jag älskar dig!"
Funkar det inte, så hittar man någon ny på en vecka och så älskar man någon igen. Ett exempel som jag sätt så många gånger i verkligheten.
Men det värsta är väl ändå när folk kan säga det till folk det inte känner. När små fjortisar säger det om och till sina idoler t.ex.
För mig betyder orden mer än så. Jag skulle aldrig kunna säga de orden till vem som helst. För mig krävs det att jag känt personen ett tag och att vi gått igenom mycket tillsammans. Både positiva och negativa. För mig är det starka känslor inblandade i de orden.
Säger någon det till mig för tidigt så drar jag mig snabbt undan. Av min erfarenhet så är de inte någonting jag vill ha att göra med.
När jag säger Jag älskar dig till någon, så menar jag det verkligen, från djupet av mitt allt.
ELLER!?
Klagomuren
Samma sak när de har pojkvänner. Då är vännerna bortglömda. Eller så träffas man någon gång ibland, pojkvännen är självklart med och får mest uppmärksamhet.
Jag blir så trött på betéendet. Jag fattar inte alls hur illa folk kan bete sig. Fattar de ens vad de gör, eller är de totalt jävla blinda mot andra? Tänker de bara på sig själva?
Hjälp mig reda ut dessa frågetecken, för jag fattar fan ingenting!