Trolleri på vita duken!
Mötte idag upp Natalie på tcentralen för att se Harry Potter. Efter filmen satt vi kvar på plattan och pratade ett tag.
Harry Potter var en bra film. Fast den hade inte den riktiga Harry Potter-känslan över sig. Den kändes mer som vilken annan action film som helst. Det var stor skillnad om man jämförde med de andra filmerna, vilket både är bra och dåligt. Det var en hel del som skillde sig från böckerna, så jag blev lite förvirrad tidvis. Men jag förstår att det är för filmens skull. Även om jag tycker att boken har tillräckligt i sig, utan att man ska behöva lägga till. Men även vi som har läst boken kanske vill bli lite överraskade? Kanske kan det vara så att till och med J.K. Rowling, nu när han har slutändat sin historia, vill lägga till saker?
Vi klagar gärna över att filmatiserade böcker är så har så mycket fel i sig. Men vadå, jag tror knappast att filmskaparna inte fattar att de inte följer storyn helt efter orginalet. Dessutom, skulle vi en gilla filmerna om det inte fanns någonting där som överraskade oss?
Nu till någonting som jag inte alls är stolt över. Det är nästan så att jag skäms över det. Ni som känner mig vet att jag inte blir särskillt berörd av filmer. Jag vet inte vad det var med mig idag, men jag hoppade till under en scen! Jag hoppar aldrig till! Dessutom var jag helt förberedd på att det skulle komma, ändå hoppade jag rakt upp, med siktet mot taken.
I tio minuter efter tillfället så skämdes jag över att folk hade sett mig hoppa till. Sen skakade jag bort det genom tankegångarna: 1. Jag kommer fan aldrig träffa dessa människor igen, vad jag vet. De har ingen aning om vem jag är. 2. de hoppade för i helskotta till själva ju :)